Nyårslöfte: Gilla din kropp! Kroppspositivism

Kroppspositivism utgår från den revolutionerande tanken att alla skall få vara nöjda med sin kropp som den är. Men gället det också oss småbarnsmammor?

Jag har varit missnöjd med min vikt hela mitt vuxna liv.

Vid olika tillfällen har kameran fångat mig och alltid har den där lilla djälvulen viskat i mitt öra: Vilket dåligt foto, du ser inte alls ut så där!

När jag år efteråt bläddrat i gamla fotoalbum har min blick mött samma flickas ögon. Herregud vad hon är vacker. Hur kunde jag tänka att hon inte dög? 

Jag har bantat, aldrig varit överviktig, men alltid känt att den där riktiga lyckan måste ligga 5 kg härifrån.

Kroppspositivism

Jag hittade ingen normal feminin kropp i modemagasinen så jag var tvungen att rita en. Visst är hon fin?

Kroppspositivism utgår från den revolutionerande tanken att alla skall få vara nöjda med sin kropp.

Också vi mammor?

Jag tycker att body positivism -rörelsen är väldigt välkommen. Jag tror att många andra än jag också påverkas av att vi i stort sett bara ser bilder på smala, unga, vita kroppar. Min önskan är att det också skulle talas om moderskap och kropp.

Då jag fick barn kände jag plötsligt en helt ny slags utseendepress. Jag upplevde att det fanns ett ideal att så snabbt som möjligt efter förlossningen få sin ”egen kropp” tillbaka. Senast då en återgår till arbetslivet ska hon nog vara i form!

Samtidigt vet de flesta som har barn att det första året är väldigt pressande: vakande om nätterna, amning, just ingen tid för matlagning (åt en själv), sällan nån tid att träna, för att inte tala om att återhämta sig.

Jag vill inte skuldbelägga någon som försöker komma i form (jag har också satt mycket av min tid på det). Det bör också sägas att det är hälsosamt att träna upp konditionen och förstärka muskelstyrkan.

Jag vill bara ifrågasätta idealet: Varför är det eftersträvansvärt att se ut på samma sätt som innan man fick barn?

Alla får inte sin ”egen” kropp tillbaka. Då kanske man bara blir kvar med en känsla av misslyckande, istället för att vara nöjd med den nya kropp man har.

Det är något av det vackraste att kunna vara havande och föda barn. Berättar inte spåren på vår kroppar om just det, att vi fått vara med om nånting så fantastiskt under vår tid här på jorden?

Dela:

About Singelmamman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *