Singelmamma och i skåpet Singel, hur är man då?

Ni minns scenen i Isacs säsong av Skam, då killgänget sitter och kollar in dansrepet med danstjejerna? Nå väl, alla rörelser går i slowmotion, tjejerna dansar och killarnas munnar är öppna och tjejerna vickar på huvudet så att håret flänger och killarnas blickar är matta – och sen filmar man Isac som typ håller på att somna för allting är bara så långtråkigt? Precis. Det är jag.

Jag är Isac.

Fast placera Isac på en en babymammayogakurs där alla mammor sitter och stretchar och talar om sina familjer, om barnens pappor, om vem som sköter sömnskolan när babyn vaknar mitt i natten, och gud vad vi båda är trötta.  

Jag är skåpsingeln.

Så är det bara. Namaste.

Man kan ju fråga sig varför någon skulle vela vara skåpsingel? Varför bara inte komma ut och berätta som det är? Erövra singelskapet, ta plats, bemästra den nya rollen.

Jag har kommit fram till att det är på grund av att mammarollen är så trång. Det är svårt att  vara singel och mamma på en och samma gång.

Singelmamma – snacka om hora och madonna!

Det känns som om dessa två inte får plats i samma ord: singelmamma? Hur är man då?

Singel; mina tankar flyr till Manhattan där man går på vernissager och bruncher och lever ett spännande och innehållsrikt liv. För mångar är singelskapet ett medvetet val, det är kanske till och med det nya coola. Singlarna är de som har en bred vänkrets och festar på helgerna. De bergsklättrar och anmäler sig till intressanta kurser. De dejtar och lever loppan.

I kontrast till dessa underbara singlar ter sig mamman som den som slutar utvecklas som person och tuggar på chips ur samma påse fredag ut och fredag in.

Mamman lägger sina egna behov åt sidan, slutar borsta håret och klipper slutligen en praktisk frisyr.

Så var ligger jag? Åtminstone inte under någon het konstnär efter en spännande vernissage. Jag ligger väl vaken i min säng och funderar på om det faktiskt kan vara så att båda barnen sover och jag nu har egentid.  

Därav skåpet.

Men faktum är att ingenting är så entydigt. Jag tror faktiskt att inte en enda kurs skulle ha utvecklat mig lika mycket som person, som jag utvecklats efter att jag blivit förälder (för att inte tala om ensamstående förälder!). Man bergsklättrar kanske inte, men man går utanför sin comfort zone vareviga dag.

I att bli förälder ligger en möjlighet att lära sig hantera konflikter, lära sig att stå bakom det man säger, lära sig hålla vareviga löfte man gör, få mera självdistans, få nerver av stål, muskler av stål, funktionera med mindre sömn och bli psykiskt mycket starkare.

Trots min separation tror jag faktiskt att jag föräldraskapet potentiellt kan göra en till en bättre partner. Men hur skall man förvandlas från att vara en mamma som fungerar effektivt i vardagen, till den härliga singeln som sveper på stan i turban?

Ps. Här är en podcast om ämnet singelskap, Den nöjda singeln i P1:s Kropp & Själ.


Scrolla neråt för flera blogginlägg.  👇🏿 👇🏾 👇🏽 👇🏽 👇

Dela:

About Singelmamman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *