Lucka 23: Pappersplan Den enastående julkalendern

I drömmen har jag silverblått hår.

Vi står på en bro i en annan stad, jag, mina väskor, en liten hand i bägge mina händer. Under bron vi står på löper hundratals spår. Tågen springer undan, flyr i väg, passerar raskt under våra fötter. Rutterna ritas längs med en större karta. Vägarna knyter sig under våra fötter och sedan bär tågen i väg ut till världens alla hörn och kanter.

Vi står på en bro vid en tågstation i en dröm. Mitt barn älskar tåg. Han räknar pendeltåg, godsvagnar och passagerarvagnar. Vi hör de dova knackningarna då vagnarnas hjul kör över spårens skarvar. Europa breder sig framför oss. 360 grader av frihet. Vi är fria, mina barn och jag, vi kan välja vilken rutt vi vill.

Jag vet inte om det här är det liv som jag valt, eller om det är livet som har valt mig. Men jag känner mig priviligerad att få leva som jag gör.

Alla väljer inte att få barn, det vet jag. Alla kan inte få barn. Det finns de som inte kan välja. Någon väljer en annan. Någon väljer bort en. Andra väljer att vara ensam. En annan vägrar välja. Den sista vill ha alltsammans.

Jag lyfter fram ett häfte ur min väska. Silvret glimrar som en diamanter i solen. Sidorna blåser upp och vinden bläddrar i boken. Jag river ut ett blad.

Sedan ett till.

Och ännu ett.

Vi viker pappersplan och kastar dem neråt mot spåren. Ett plan fastnar vid ett tak på ett tåg och åker i väg. Ett annat flygplan dalar neråt mot spåren. Vi river ut vartenda ark. Tiotals små pappersplan passerar om varandra. Vinden tar tag i våra förhoppningar, den puffar våra drömmar en bit framåt på vägen.

Vi kan välja vilket tåg vi vill.

Jag tar barnen i var sin hand. Mitt silverblåa hår fladdrar i vinden. I morgon ska jag öppna den sista luckan. Det kommer att gå bra.


Texter: Anne Nickström
Illustration ©: Maria Sann 


Du får gärna följa julkalendern på Facebook för att hållas med i svängarna.

Dela:

About Singelmamman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *